poängtera

Swedish

Etymology

Borrowed from French pointer, equivalent to poäng +‎ -era.

Verb

poängtera (present poängterar, preterite poängterade, supine poängterat, imperative poängtera)

1. to point (out), to make a point (of), to emphasize, to stress

Conjugation

Conjugation of poängtera (weak)

	Active		Passive
Infinitive	poängtera		poängteras
Supine	poängterat		poängterats
Imperative	poängtera		—
Imper. plural1	poängteren		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	poängterar	poängterade	poängteras	poängterades
Ind. plural1	poängtera	poängterade	poängteras	poängterades
Subjunctive2	poängtere	poängterade	poängteres	poängterades
	Participles
Present participle	poängterande
Past participle	poängterad
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

See also

• punktera