rättrådig

Swedish

Etymology

From Old Swedish rætradhogher, equivalent to rätt +‎ rådig.

Adjective

rättrådig (comparative rättrådigare, superlative rättrådigast)

just, upright, honest
Synonyms: redbar, redlig, hederlig
- 1788, Gustaf Widegren, “Rättrådig”, in Svenskt och engelskt lexicon‎^[1], self-published, accessed at Digital.ub.umu.se, archived from the original on 2025-03-21, page 557:
  En rättrådig man [...] var rättrådig emot mig.
  A just man was just to me.
- 2000 December 18, “Job 1:1”, in Bibel 2000‎^[2], © Svenska Bibelsällskapet, accessed at Bible.com, archived from the original on 2025-03-21:
  Job [...] var en oförvitlig och rättrådig man som fruktade Gud och skydde allt ont.
  Job was a blameless and upright man, who feared God and shunned all evil.

Declension

Inflection of **rättrådig**
Indefinite	positive	comparative	superlative¹
common singular	rättrådig	rättrådigare	rättrådigast
neuter singular	rättrådigt	rättrådigare	rättrådigast
plural	rättrådiga	rättrådigare	rättrådigast
masculine plural²	rättrådige	rättrådigare	rättrådigast

Definite	positive	comparative	superlative
masculine singular³	rättrådige	rättrådigare	rättrådigaste
all	rättrådiga	rättrådigare	rättrådigaste

¹ The indefinite superlative forms are only used in the predicative.
² Dated or archaic.
³ Only used, optionally, to refer to things whose natural gender is masculine.

Derived terms

rättrådighet

References

rättrådig in Svenska Akademiens ordböcker