rättshistoriker

Swedish

Etymology

Compound of rätt (“law”) +‎ -s- +‎ historiker.

Noun

rättshistoriker c

1. legal historian (person who studies how law has evolved)

Declension

Declension of rättshistoriker
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	rättshistoriker	rättshistorikern	rättshistoriker	rättshistorikerna
Genitive	rättshistorikers	rättshistorikerns	rättshistorikers	rättshistorikernas

Related terms

• rättshistoria
• rättshistorisk