samfällighet

Swedish

Etymology

From samfällig +‎ -het.

Noun

samfällighet c

1. (law) joint property unit

Declension

Declension of samfällighet
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	samfällighet	samfälligheten	samfälligheter	samfälligheterna
Genitive	samfällighets	samfällighetens	samfälligheters	samfälligheternas

Derived terms

• bysamfällighet
• samfällighetsförening
• vägsamfällighet

Further reading

• samfällighet in Svenska Akademiens ordböcker