sinnestillstånd

Swedish

Etymology

From sinne (“mind”) +‎ -s- +‎ tillstånd (“state”). Compare Norwegian Nynorsk sinnstilstand.

Pronunciation

• IPA^(key): /²sɪnːɛˌstɪlˌstɔnd/

Noun

sinnestillstånd n

1. a state of mind

Declension

Declension of sinnestillstånd
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	sinnestillstånd	sinnestillståndet	sinnestillstånd	sinnestillstånden
Genitive	sinnestillstånds	sinnestillståndets	sinnestillstånds	sinnestillståndens

See also

• sinnesstämning

References

• sinnestillstånd in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)