självklar

Swedish

Etymology

From själv (“self”) +‎ klar (“clear”).

Pronunciation

• IPA^(key): /²ɧɛlvˌklɑːr/

Adjective

självklar (comparative självklarare, superlative självklarast)

1. obvious, self-explanatory

Declension

Inflection of självklar
Indefinite	Positive	Comparative	Superlative2
Common singular	självklar	självklarare	självklarast
Neuter singular	självklart	självklarare	självklarast
Plural	självklara	självklarare	självklarast
Masculine plural3	självklare	självklarare	självklarast
Definite	Positive	Comparative	Superlative
Masculine singular1	självklare	självklarare	självklaraste
All	självklara	självklarare	självklaraste
1) Only used, optionally, to refer to things whose natural gender is masculine. 2) The indefinite superlative forms are only used in the predicative. 3) Dated or archaic

References

• självklar in Svensk ordbok (SO)