skäktning

Swedish

Etymology

By surface analysis, skäkta +‎ -ning. Cognate of German Schächtung. First attested in 1892.

Noun

skäktning c

1. slaughter (in a kosher manner)

Declension

Declension of skäktning
	Uncountable
	Indefinite	Definite
Nominative	skäktning	skäktningen	—	—
Genitive	skäktnings	skäktningens	—	—

Synonyms

• koscherslakt

Related terms

• skäkta
• skäktare

References

• skäktning in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• skäktning in Svensk ordbok (SO)
• skäktning in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)