skälla ut

Swedish

Etymology

skälla (“bark, tell off”) +‎ ut (“out”)

Verb

skälla ut (present skäller ut, preterite skällde ut, supine skällt ut, imperative skäll ut)

1. to scold

Conjugation

Conjugation of skälla (weak)

	Active		Passive
Infinitive	skälla ut		skällas ut
Supine	skällt ut		skällts ut
Imperative	skäll ut		—
Imper. plural1	skällen ut		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	skäller ut	skällde ut	skälls ut, skälles ut	skälldes ut
Ind. plural1	skälla ut	skällde ut	skällas ut	skälldes ut
Subjunctive2	skälle ut	skällde ut	skälles ut	skälldes ut
	Participles
Present participle	utskällande
Past participle	utskälld
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Related terms

• utskällning (“scolding”)

References

• skälla ut in Svensk ordbok (SO)
• skälla ut in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)