skallgång

Swedish

Etymology

From skall (“bark”) +‎ gång (“walk, going”). Originally of driving hunted animals.

Noun

skallgång c

1. a thorough search of an area (often for a missing person) by a search party walking next to each other in a line

   De ska gå skallgång

   They're going to organize a search party

Declension

Declension of skallgång
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	skallgång	skallgången	skallgångar	skallgångarna
Genitive	skallgångs	skallgångens	skallgångars	skallgångarnas

Derived terms

• skallgångskedja (the line of people)

References

• skallgång in Svensk ordbok (SO)
• skallgång in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• skallgång in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)