skräna

Swedish

Etymology

Likely onomatopoeic.

Verb

skräna (present skränar, preterite skränade, supine skränat, imperative skräna)

1. screech, howl, cry

Usage notes

See skränig.

Conjugation

Conjugation of skräna (weak)

	Active		Passive
Infinitive	skräna		skränas
Supine	skränat		skränats
Imperative	skräna		—
Imper. plural1	skränen		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	skränar	skränade	skränas	skränades
Ind. plural1	skräna	skränade	skränas	skränades
Subjunctive2	skräne	skränade	skränes	skränades
	Participles
Present participle	skränande
Past participle	—
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Derived terms

• skrän
• skränig

See also

• skränfock

References

• skräna in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• skräna in Svensk ordbok (SO)
• skräna in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
• skräna in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)