släkt

See also: slakt

Swedish

Etymology

From Old Swedish slækt, borrowed from Middle Low German slecht (“family, lineage”), from Proto-Germanic *slahtō, from the verb *slahaną.

Pronunciation

• Audio:

  (file)

• IPA^(key): /slɛkt/
• Homophones: släckt

Noun

släkt c

1. extended family, relatives

   hennes släkt

   her extended family

   hela tjocka släkten

   the whole [fat] extended family [idiom]

Declension

Declension of släkt

		nominative	genitive
singular	indefinite	släkt	släkts
	definite	släkten	släktens
plural	indefinite	släkter	släkters
	definite	släkterna	släkternas

Derived terms

• släktband
• släktforska
• släktled
• släktregister
• släktskap
• tjocka släkten

Related terms

• besläktad
• släkte
• släkting

Adjective

släkt (comparative närmre/närmare släkt, superlative närmst/närmast släkt)

1. (of people) related

   Vi är släkt

   We are related

   Jag är släkt med Conny

   I am related to Conny

   De är nära släkt

   They are closely related

Declension

Invariable. Only used predicatively.

See also

• besläktad (“related (of words)”)

References

• släkt in Svensk ordbok (SO)
• släkt in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• släkt in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)