slagskämpe

Swedish

Etymology

slag +‎ -s- +‎ kämpe

Noun

slagskämpe c

1. someone who takes part in a physical fight (with fists or non-ranged weapons); a fighter
   1. (usually derogatory, by irony) someone who unnecessarily or often gets into a physical fight; a fighter, a brawler

      Två fulla slagskämpar möttes utanför fotbollsstadion

      Two drunken fighters met outside the football stadium

Declension

Declension of slagskämpe
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	slagskämpe	slagskämpen	slagskämpar	slagskämparna
Genitive	slagskämpes	slagskämpens	slagskämpars	slagskämparnas

References

• slagskämpe in Svensk ordbok (SO)
• slagskämpe in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)