småkusin

Swedish

Etymology

Compound of små (“little”) +‎ kusin (“cousin”).

Pronunciation

• IPA^(key): (Sweden) /²smoːkɵˌsiːn/
• IPA^(key): (Finland) /ˈsmoːkʉˌsiːn/

Noun

småkusin c

1. (Sweden, often in the plural) younger (first) cousin
   • 2012, “Ungdomar om sina förebilder”, in Sydsvenskan‎^[1]:

     Jag har några småkusiner som jag tror ser upp till mig. Det är roligt att själv vara en förebild tycker jag.

     I have some younger cousins who I think look up to me. It’s fun to be a role model myself, I think.

2. (Finland) second cousin (grandchild of a grandparent’s sibling)

   Synonyms: syssling, tremänning, nästkusin, A-kusin

   • 2007, Jutta Zilliacus, Pianostämmarens dotter:

     Egentligen var hon bara en småkusin, eftersom våra mödrar var kusiner, men det spelade ingen roll.

     Actually, she was just a second cousin, since our mothers were cousins, but it didn’t matter.

Declension

Declension of småkusin
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	småkusin	småkusinen	småkusiner	småkusinerna
Genitive	småkusins	småkusinens	småkusiners	småkusinernas

References

• småkusiner in Svensk ordbok (SO)
• småkusin in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• “I släkten flödar den språkliga kreativiteten”, in Språkbruk‎^[2], Institute for the Languages of Finland, 2018