snarkning

Swedish

Etymology

From snarka +‎ -ning.

Noun

snarkning c

1. (uncountable) snoring
2. (countable) snore

Declension

Declension of snarkning
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	snarkning	snarkningen	snarkningar	snarkningarna
Genitive	snarknings	snarkningens	snarkningars	snarkningarnas

Further reading

• snarkning in Svenska Akademiens ordböcker