stödja

Swedish

Etymology

From Late Old Swedish stødhia, from Old Swedish styþia, from Old Norse styðja, from Proto-Germanic *stuþjaną.

Pronunciation

• Audio:

  (file)

Verb

stödja (present stöder or stödjer, preterite stödde, supine stött, imperative stöd)

1. to support

Conjugation

Conjugation of stödja (weak)

	Active		Passive
Infinitive	stödja		stödjas
Supine	stött		stötts
Imperative	stöd		—
Imper. plural1	stöden		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	stöder, stödjer	stödde	stöds, stödes, stödjes	stöddes
Ind. plural1	stödja	stödde	stödjas	stöddes
Subjunctive2	stöde	stödde	stödes	stöddes
	Participles
Present participle	stödjande
Past participle	stödd
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Related terms

• stödjare

See also

• stadig
• stöddig
• understödja

Further reading

• stödja in Svensk ordbok.