strafföreläggande

Swedish

Etymology

Compound of straff (“sentence”) +‎ föreläggande (“injunction”), attested since 1942.

Noun

strafföreläggande n

1. (law) A simplified legal procedure for minor crimes (e.g. shoplifting and traffic violation) where, under certain circumstances, a suspect can admit guilt and be charged with either a fine or suspended sentence, as a voluntary alternative to court procedures.

Declension

Declension of strafföreläggande
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	strafföreläggande	strafföreläggandet	strafförelägganden	strafföreläggandena
Genitive	strafföreläggandes	strafföreläggandets	strafföreläggandens	strafföreläggandenas

References

• strafföreläggande in Svensk ordbok (SO)
• strafföreläggande in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)

Further reading

• Strafföreläggande at the Swedish Police Authority (in Swedish)
• Strafföreläggande and day-fines at the Swedish Prosecution Authority (in Swedish)
• Summary imposition of a fine at the Swedish Police Authority
• Summary imposition of a fine at the Swedish Prosecution Authority