See also: švalja

Swedish

edit

Etymology

edit

From Old Swedish svælgha, from Old Norse svelga, svelgja, from Proto-Germanic *swelganą, from Proto-Indo-European *swelk-.

Pronunciation

edit
  • Audio:(file)

Verb

edit

svälja (present sväljer, preterite svalde or sväljde, supine svalt or sväljt, imperative svälj)

  1. to swallow
    Jag råkade svälja en fluga en gång.
    I accidentally swallowed a fly once.

Conjugation

edit

Derived terms

edit
edit

Further reading

edit

Anagrams

edit