tidningsman

Swedish

Etymology

tidning +‎ -s- +‎ man. Attested since 1872. Compare German Zeitungsmann.

Noun

tidningsman c

1. newspaperman, newsman

Declension

Declension of tidningsman
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	tidningsman	tidningsmannen	tidningsmän	tidningsmännen
Genitive	tidningsmans	tidningsmannens	tidningsmäns	tidningsmännens

References

• tidningsman in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• tidningsman in Svensk ordbok (SO)
• tidningsman in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)