tidszon

Swedish

Etymology

Compound of tid +‎ -s- +‎ zon.

Noun

tidszon c

1. timezone

Declension

Declension of tidszon
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	tidszon	tidszonen	tidszoner	tidszonerna
Genitive	tidszons	tidszonens	tidszoners	tidszonernas

See also

• tidsskillnad

Further reading

• tidszon in Svenska Akademiens ordböcker