tillföra

Swedish

Etymology

From till +‎ föra.

Verb

tillföra (present tillför, preterite tillförde, supine tillfört, imperative tillför)

1. to bring, to supply

Conjugation

Conjugation of tillföra (weak)

	Active		Passive
Infinitive	tillföra		tillföras
Supine	tillfört		tillförts
Imperative	tillför		—
Imper. plural1	tillfören		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	tillför	tillförde	tillförs, tillföres	tillfördes
Ind. plural1	tillföra	tillförde	tillföras	tillfördes
Subjunctive2	tillföre	tillförde	tillföres	tillfördes
	Participles
Present participle	tillförande
Past participle	tillförd
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Derived terms

• tillförsel