tråg

Swedish

Etymology

From Old Norse trog, from Proto-Germanic *trugaz. Cognate of German Trog, Norwegian Nynorsk trau, Icelandic trog, Dutch trog and English trough.

Pronunciation

• IPA^(key): /troːɡ/
• Rhymes: -oːɡ

Noun

tråg n

1. trough, tray

Declension

Declension of tråg
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	tråg	tråget	tråg	trågen
Genitive	trågs	trågets	trågs	trågens

References

• tråg in Svensk ordbok (SO)
• tråg in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• tråg in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)

Anagrams

• gråt