vältra

Swedish

Etymology

From Old Swedish væltra, from välta (“tip over”).

Verb

vältra (present vältrar, preterite vältrade, supine vältrat, imperative vältra)

1. roll, wallow

   vältra sig i leran

   wallow in the mud

Conjugation

Conjugation of vältra (weak)

	Active		Passive
Infinitive	vältra		vältras
Supine	vältrat		vältrats
Imperative	vältra		—
Imper. plural1	vältren		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	vältrar	vältrade	vältras	vältrades
Ind. plural1	vältra	vältrade	vältras	vältrades
Subjunctive2	vältre	vältrade	vältres	vältrades
	Participles
Present participle	vältrande
Past participle	vältrad
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

References

• vältra in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• vältra in Svensk ordbok (SO)
• vältra in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
• vältra in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)

Anagrams

• tävlar, vältar