värma

See also: varma, Varma, and værma

Swedish

Etymology

From Old Swedish værma, from Old Norse verma, from Proto-Germanic *warmijaną.

Noun

värma c

1. (archaic) heat, warmth (the same as värme)

   med blid och livlig värma

   with mild and lively warmth (from a Swedish summer hymn)

Verb

värma (present värmer, preterite värmde, supine värmt, imperative värm)

1. to warm, heat up

Conjugation

Conjugation of värma (weak)

	Active		Passive
Infinitive	värma		värmas
Supine	värmt		värmts
Imperative	värm		—
Imper. plural1	värmen		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	värmer	värmde	värms, värmes	värmdes
Ind. plural1	värma	värmde	värmas	värmdes
Subjunctive2	värme	värmde	värmes	värmdes
	Participles
Present participle	värmande
Past participle	värmd
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Related terms

• uppvärma
• varm
• värme
• värmning

Further reading

• värma in Svensk ordbok.