vanmäktig

Swedish

Etymology

van- +‎ mäktig

Adjective

vanmäktig (comparative vanmäktigare, superlative vanmäktigast)

1. powerless, impotent (lacking power), vain (futile)

Declension

Inflection of vanmäktig
Indefinite	Positive	Comparative	Superlative2
Common singular	vanmäktig	vanmäktigare	vanmäktigast
Neuter singular	vanmäktigt	vanmäktigare	vanmäktigast
Plural	vanmäktiga	vanmäktigare	vanmäktigast
Masculine plural3	vanmäktige	vanmäktigare	vanmäktigast
Definite	Positive	Comparative	Superlative
Masculine singular1	vanmäktige	vanmäktigare	vanmäktigaste
All	vanmäktiga	vanmäktigare	vanmäktigaste
1) Only used, optionally, to refer to things whose natural gender is masculine. 2) The indefinite superlative forms are only used in the predicative. 3) Dated or archaic

Synonyms

• hjälplös
• maktlös

Derived terms

• vanmäktighet

Related terms

• vanmakt

References

• vanmäktig in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• vanmäktig in Svensk ordbok (SO)
• vanmäktig in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)