vrål

Swedish

vrål n

a roar (loud, inarticulate scream, or figuratively of engine noises and the like)
- 1982, Adolphson & Falk (lyrics and music), “Stockholmsserenad [Stockholm serenade]”, in Med rymden i blodet [With (outer) space in the blood]:
  Det hörs ett vrål, ifrån tusen kubik, men för Jonny själv, är det ljuvlig musik. Som en frihetssång, genom nattens trafik mot en soluppgång. Intill en port, väntar Cathrine med sin syntpop, och sin avmätta min. Men hon tinar upp, när Jonnys maskin vrålar ut sin sång, att natten är lång.
  There's [it is heard] a roar, from a thousand cc, but to Jonny himself, it's a sweet melody [lovely music]. Like a freedom song, through the night-time traffic towards a sunrise. Next to a door [robust door leading into a larger building], Cathrine waits with her synth-pop, and her chilly facial expression. But she thaws out, when Jonny's machine roars out its song, that the night is long.