pinnen
Dutch
Etymology 1
From PIN.
Verb
pinnen
- to pay by debit card
- to withdraw money with such a card
Conjugation
Conjugation of pinnen (weak)
| infinitive | pinnen | |||
|---|---|---|---|---|
| present tense | past tense | |||
| 1st person singular | pin | pinde | ||
| 2nd person singular | pint | pinde | ||
| 3rd person singular | pint | pinde | ||
| plural | pinnen | pinden | ||
| subjunctive sing.1 | pinne | pinde | ||
| subjunctive plur.1 | pinnen | pinden | ||
| imperative sing. | pin | |||
| imperative plur.1 | pint | |||
| participles | pinnend | (hebben) gepind | ||
| 1)Archaic. | ||||
Etymology 2
Noun
pinnen