årgång

Swedish

Etymology

år +‎ gång, cognate with German Jahrgang

Noun

årgång c

1. a year (of a publication), a volume
2. vintage, a (harvest) year (of a wine)
3. a model year (of an automobile)
4. a class, a year (of students)

Declension

Declension of årgång
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	årgång	årgången	årgångar	årgångarna
Genitive	årgångs	årgångens	årgångars	årgångarnas

Related terms

• årgångsvin

Further reading

• årgång in Svensk ordbok.