överpröva
Swedish edit
Etymology edit
Verb edit
överpröva (present överprövar, preterite överprövade, supine överprövat, imperative överpröva)
- (law) to review a case, decision, or the like from a lower court or the like, in a higher court or the like
Conjugation edit
Conjugation of överpröva (weak)
| Active | Passive | |||
|---|---|---|---|---|
| Infinitive | överpröva | överprövas | ||
| Supine | överprövat | överprövats | ||
| Imperative | överpröva | — | ||
| Imper. plural1 | överpröven | — | ||
| Present | Past | Present | Past | |
| Indicative | överprövar | överprövade | överprövas | överprövades |
| Ind. plural1 | överpröva | överprövade | överprövas | överprövades |
| Subjunctive2 | överpröve | överprövade | överpröves | överprövades |
| Participles | ||||
| Present participle | överprövande | |||
| Past participle | överprövad | |||
| 1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. | ||||