bölja

Swedish

Etymology

From Old Norse bylgja, from Proto-Germanic *bulgijō, from Proto-Indo-European *bʰelǵʰ-.

Noun

bölja c

1. a wave, a billow (large, undulating wave, like on the sea)

   Synonym: (more common) våg

2. the sea (in some expressions)

   Vi seglade på böljan den blå

   We sailed the sea ("we sailed on the billow the blue (one) / the blue billow," with idiomatic phrasing)

Declension

Declension of bölja
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	bölja	böljan	böljor	böljorna
Genitive	böljas	böljans	böljors	böljornas

Derived terms

• värmebölja

Verb

bölja (present böljar, preterite böljade, supine böljat, imperative bölja)

1. to billow (make large, undulating movements)

   böljande vetefält

   billowing wheat fields

Conjugation

Conjugation of bölja (weak)

	Active		Passive
Infinitive	bölja		böljas
Supine	böljat		böljats
Imperative	bölja		—
Imper. plural1	böljen		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	böljar	böljade	böljas	böljades
Ind. plural1	bölja	böljade	böljas	böljades
Subjunctive2	bölje	böljade	böljes	böljades
	Participles
Present participle	böljande
Past participle	—
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

References

• bölja in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• bölja in Svensk ordbok (SO)
• bölja in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
• bölja in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)
• bylghia in Knut Fredrik Söderwall, Ordbok öfver svenska medeltids-språket, del 1: A-L

Anagrams

• blöja