behörighet

Swedish

Etymology

behörig +‎ -het

Noun

behörighet c

1. qualification, competence, authority

Declension

Declension of behörighet
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	behörighet	behörigheten	behörigheter	behörigheterna
Genitive	behörighets	behörighetens	behörigheters	behörigheternas

See also

• befogenhet

Further reading

• behörighet in Svensk ordbok.
• behörighet in Reverso Context (Swedish-English)