betjäna
Swedish edit
Etymology edit
Verb edit
betjäna (present betjänar, preterite betjänade, supine betjänat, imperative betjäna)
- (transitive) to serve (a customer in a shop)
- (transitive) to serve someone as part of a work as a personal servant
Conjugation edit
Conjugation of betjäna (weak)
| Active | Passive | |||
|---|---|---|---|---|
| Infinitive | betjäna | betjänas | ||
| Supine | betjänat | betjänats | ||
| Imperative | betjäna | — | ||
| Imper. plural1 | betjänen | — | ||
| Present | Past | Present | Past | |
| Indicative | betjänar | betjänade | betjänas | betjänades |
| Ind. plural1 | betjäna | betjänade | betjänas | betjänades |
| Subjunctive2 | betjäne | betjänade | betjänes | betjänades |
| Participles | ||||
| Present participle | betjänande | |||
| Past participle | betjänad | |||
| 1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. | ||||
Derived terms edit
Related terms edit
- betjäning
- betjänt (“servant”)
- passa upp
- självbetjäning
- tjänare