betjänt

Swedish

Noun

betjänt c

1. a servant who attends to someone, like a butler; a personal servant

Declension

Declension of betjänt
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	betjänt	betjänten	betjänter	betjänterna
Genitive	betjänts	betjäntens	betjänters	betjänternas

Related terms

• betjäna

See also

• butler
• tjänare (“servant”)

References

• betjänt in Svensk ordbok (SO)
• betjänt in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• betjänt in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)