blåklocka

Swedish

Etymology

blå (“blue”) +‎ klocka (“bell”)

Noun

blåklocka c

1. a campanula, especially harebell/Scottish bluebell (Campanula rotundifolia) (liten blåklocka) and the peach-leaved bellflower (Campanula persicifolia) (stor blåklocka)

Declension

Declension of blåklocka
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	blåklocka	blåklockan	blåklockor	blåklockorna
Genitive	blåklockas	blåklockans	blåklockors	blåklockornas

References

• blåklocka in Svensk ordbok (SO)
• blåklocka in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• blåklocka in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)