förbrylla

Swedish

Etymology

Unknown. Possibly related to brillor (“glasses”).

Verb

förbrylla (present förbryllar, preterite förbryllade, supine förbryllat, imperative förbrylla)

1. to puzzle, to confuse

Conjugation

Conjugation of förbrylla (weak)

	Active		Passive
Infinitive	förbrylla		förbryllas
Supine	förbryllat		förbryllats
Imperative	förbrylla		—
Imper. plural1	förbryllen		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	förbryllar	förbryllade	förbryllas	förbryllades
Ind. plural1	förbrylla	förbryllade	förbryllas	förbryllades
Subjunctive2	förbrylle	förbryllade	förbrylles	förbryllades
	Participles
Present participle	förbryllande
Past participle	förbryllad
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Derived terms

• förbryllelse

Related terms

• förbryllande (“puzzling, confusing”)

References

• förbrylla in Svensk ordbok (SO)
• förbrylla in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• förbrylla in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
• förbrylla in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)