fördumma

Swedish

From för- +‎ dum +‎ -a.

fördumma (present fördummar, preterite fördummade, supine fördummat, imperative fördumma)

Conjugation of fördumma (weak)

	Active		Passive
Infinitive	fördumma		fördummas
Supine	fördummat		fördummats
Imperative	fördumma		—
Imper. plural¹	fördummen		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	fördummar	fördummade	fördummas	fördummades
Ind. plural¹	fördumma	fördummade	fördummas	fördummades
Subjunctive²	fördumme	fördummade	fördummes	fördummades
	Participles
Present participle	fördummande
Past participle	fördummad
¹ Archaic. ² Dated. See the appendix on Swedish verbs.