förehålla
Swedish edit
Etymology edit
Verb edit
förehålla (present förehåller, preterite förehöll, supine förehållit, imperative förehåll)
- to remind and blame, to reprove, to remonstrate (a person about something)
- Hans slarv förehölls honom / Han förehölls sitt slarv
- He was blamed for his neglect
- Men när han hade förehållit Herodes, landsfursten, hans synd i fråga om hans broders hustru Herodias och förehållit honom allt det onda som han eljest hade gjort
- But Herod the tetrarch, being reproved by him for Herodias his brother Philip's wife, and for all the evils which Herod had done (Luke 3:19)
Conjugation edit
Conjugation of förehålla (class 7 strong)
| Active | Passive | |||
|---|---|---|---|---|
| Infinitive | förehålla | förehållas | ||
| Supine | förehållit | förehållits | ||
| Imperative | förehåll | — | ||
| Imper. plural1 | förehållen | — | ||
| Present | Past | Present | Past | |
| Indicative | förehåller | förehöll | förehålls, förehålles | förehölls |
| Ind. plural1 | förehålla | förehöllo | förehållas | förehöllos |
| Subjunctive2 | förehålle | förehölle | förehålles | förehölles |
| Participles | ||||
| Present participle | förehållande | |||
| Past participle | förehållen | |||
| 1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. | ||||
See also edit
References edit
- förehålla in Svenska Akademiens ordlista över svenska språket (8th ed., 1923)