förhålla

See also: forhalla

Swedish

förhålla (present förhåller, preterite förhöll, supine förhållit, imperative förhåll)

(reflexive) to behave, to conduct (oneself)
(reflexive) to remain, to keep
att förhålla sig neutral
to remain neutral
(mathematics, reflexive) to be (in proportion) to, to relate to
Det gyllene snittet B delar en sträcka AC så, att AB förhåller sig till BC, som BC förhåller sig till AC
The golden ratio B divides a distance AC so that AB is to BC as BC is to AC

Conjugation of förhålla (class 7 strong)

	Active		Passive
Infinitive	förhålla		—
Supine	förhållit		—
Imperative	förhåll		—
Imper. plural¹	förhållen		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	förhåller	förhöll	—	—
Ind. plural¹	förhålla	förhöllo	—	—
Subjunctive²	förhålle	förhölle	—	—
	Participles
Present participle	förhållande
Past participle	—
¹ Archaic. ² Dated. See the appendix on Swedish verbs.