förinta

See also: forinta and fórinta

Swedish

From German vernichten, equivalent to för- +‎ intet +‎ -a.^[1] Cognate with Dutch vernietigen.

förinta (present förintar, preterite förintade, supine förintat, imperative förinta)

Conjugation of förinta (weak)

	Active		Passive
Infinitive	förinta		förintas
Supine	förintat		förintats
Imperative	förinta		—
Imper. plural¹	förinten		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	förintar	förintade	förintas	förintades
Ind. plural¹	förinta	förintade	förintas	förintades
Subjunctive²	förinte	förintade	förintes	förintades
	Participles
Present participle	förintande
Past participle	förintad
¹ Archaic. ² Dated. See the appendix on Swedish verbs.