förklä

Swedish

From Old Swedish forklædha, equivalent to för- +‎ klä. Compare German verkleiden.

förklä (present förklär, preterite förklädde, supine förklätt, imperative förklä)

to disguise (through clothing and other accessories, to try to appear to be someone else)
Mannen var förklädd
The man wore a disguise

Conjugation of förklä (weak)

	Active		Passive
Infinitive	förklä		förkläs
Supine	förklätt		förklätts
Imperative	förklä		—
Imper. plural¹	förklän		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	förklär	förklädde	förkläs	förkläddes
Ind. plural¹	förklä	förklädde	förkläs	förkläddes
Subjunctive²	förklä	förklädde	förkläs	förkläddes
	Participles
Present participle	förklädande
Past participle	förklädd
¹ Archaic. ² Dated. See the appendix on Swedish verbs.