förlåta
See also: forláta
Swedish edit
Etymology edit
Old Swedish forlata, from Middle Low German vorlaten, from Proto-Germanic *fralētaną. Cognate with Danish forlade, Norwegian Bokmål forlate, Norwegian Nynorsk forlate, forlata, Icelandic forláta, German verlassen, Dutch verlaten, English forlet, forelet, forleet, forleit, forlete, foreleit, Scots forleet (“to forsake, abandon”), Saterland Frisian ferläite (“to forlet, abandon”) and West Frisian forlitte (“to forlet”). Equivalent to för- + låta.
Pronunciation edit
Verb edit
förlåta (present förlåter, preterite förlät, supine förlåtit, imperative förlåt)
- to forgive (someone)
- Jag förlåter dig
- I forgive you
- Kan du någonsin förlåta mig?
- Can you ever forgive me?
- Jag kommer aldrig kunna förlåta henne för hur hon behandlade våra guldfiskar
- I will never be able to forgive her for how she treated our goldfish
- (dated) to abandon, to leave someone
- 1928, “Natten går tunga fjät”, Arvid Rosén (lyrics):
- Natten går tunga fjät runt gård och stuva / Kring jord som sol’n förlät, skuggorna ruva.
- Night walks with heavy steps round yard and hearth / as the sun departs from earth, shadows are brooding.
Conjugation edit
Conjugation of förlåta (class 7 strong)
| Active | Passive | |||
|---|---|---|---|---|
| Infinitive | förlåta | förlåtas | ||
| Supine | förlåtit | förlåtits | ||
| Imperative | förlåt | — | ||
| Imper. plural1 | förlåten | — | ||
| Present | Past | Present | Past | |
| Indicative | förlåter | förlät | förlåts, förlåtes | förläts |
| Ind. plural1 | förlåta | förläto | förlåtas | förlätos |
| Subjunctive2 | förlåte | förläte | förlåtes | förlätes |
| Participles | ||||
| Present participle | förlåtande | |||
| Past participle | förlåten | |||
| 1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. | ||||