låta

See also: Appendix:Variations of "lata"

Norwegian Bokmål

Noun

låta f

1. definite singular of låt

Norwegian Nynorsk

Etymology 1

From Old Norse láta, from Proto-Germanic *lētaną. Doublet of la.

Pronunciation

• IPA^(key): /²loː.tɑ/

Verb

låta (present tense læt, past tense lét, supine låte, past participle låten, present participle låtande, imperative låt)

1. a-infinitive form of låte

Etymology 2

See the etymology of the corresponding lemma form.

Pronunciation

• IPA^(key): /ˈloː.tɑ/

Noun

låta

1. feminine definite singular of låt
2. neuter definite plural of låt

References

• “låta” in The Nynorsk Dictionary.
• “låta”, in Norsk Ordbok: ordbok over det norske folkemålet og det nynorske skriftmålet, Oslo: Samlaget, 1950-2016
• “låta” in Ivar Aasen (1873) Norsk Ordbog med dansk Forklaring

Anagrams

• tåla

Swedish

Etymology

From Old Swedish lāta, from Old Norse láta, from Proto-Germanic *lētaną, from Proto-Indo-European *leh₁d- (“to let (go), be tired”). (This etymology is missing or incomplete. Please add to it, or discuss it at the Etymology scriptorium. Particularly: “What is the origin of the sound-related senses? Are they of a different etymology?”)

Pronunciation

• IPA^(key): /²loːta/

• audio

  (file)

Verb

låta (present låter, preterite lät, supine låtit, imperative låt)

1. to make sound

   Det pianot låter förfärligt! ― That piano sounds awful!

   Det låter som om det behöver stämmas. ― It sounds like it needs tuning.

2. to sound; to seem; to appear

   Det låter som en bra idé! ― That sounds like a good idea!

   Hon lät inte glad. ― She didn't sound happy.

3. to allow; to let

   Låter du honom se på tv så här sent? ― Do you let him watch TV this late?

   Låt den rätte komma in. ― Let the right one in.

Conjugation

Conjugation of låta (class 7 strong)

	Active		Passive
Infinitive	låta		låtas
Supine	låtit		låtits
Imperative	låt		—
Imper. plural1	låten		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	låter	lät	låts, låtes	läts
Ind. plural1	låta	läto	låtas	lätos
Subjunctive2	låte	läte	låtes	lätes
	Participles
Present participle	låtande
Past participle	—
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Related terms

• avlåta
• belåten
• förlåta
• inlåta
• låt
• låta bli
• låta vatten
• nedlåta
• överlåta
• tillåta
• upplåta
• utlåta

See also

• vidlåda

Further reading

• låta in Svensk ordbok.

Anagrams

• tåla, åtal