försköna

See also: förskona

Swedish

From för- (“en-”) +‎ skön (“fair, beautiful”) +‎ -a.^[1] Cognate with Danish forskønne, Norwegian Bokmål forskjønne and German verschönen, verschönern.

försköna (present förskönar, preterite förskönade, supine förskönat, imperative försköna)

to embellish; to make something sound or look better or more acceptable than it is in reality

Conjugation of försköna (weak)

	Active		Passive
Infinitive	försköna		förskönas
Supine	förskönat		förskönats
Imperative	försköna		—
Imper. plural¹	förskönen		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	förskönar	förskönade	förskönas	förskönades
Ind. plural¹	försköna	förskönade	förskönas	förskönades
Subjunctive²	försköne	förskönade	förskönes	förskönades
	Participles
Present participle	förskönande
Past participle	förskönad
¹ Archaic. ² Dated. See the appendix on Swedish verbs.