förskona

See also: försköna

Swedish

Etymology

Borrowed from Middle Low German vorschonen or German verschonen. By surface analysis, för- +‎ skona. Cognate of Danish forskåne.

Verb

förskona (present förskonar, preterite förskonade, supine förskonat, imperative förskona)

1. spare, exempt

Conjugation

Conjugation of förskona (weak)

	Active		Passive
Infinitive	förskona		förskonas
Supine	förskonat		förskonats
Imperative	förskona		—
Imper. plural1	förskonen		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	förskonar	förskonade	förskonas	förskonades
Ind. plural1	förskona	förskonade	förskonas	förskonades
Subjunctive2	förskone	förskonade	förskones	förskonades
	Participles
Present participle	förskonande
Past participle	förskonad
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Derived terms

• förskoning

References

• förskona in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• förskona in Svensk ordbok (SO)
• förskona in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)