förstumma
Swedish
editEtymology
editför- (“en-”) + stum (“mute”) + -a
Verb
editförstumma (present förstummar, preterite förstummade, supine förstummat, imperative förstumma)
- (usually in the past participle or passive) to stun, to dumbfound (render speechless, often of surprise, shocked indignation, or awe)
- Jag lade ifrån mig tidningen och satt där förstummad över hur onda människor kan vara
- I put down the newspaper and sat there stunned / at a loss at how evil people can be
- Jag blir smått förstummad av hans anklagelser
- His accusations leave me somewhat dumbfounded [are so outrageous so as to leave me at a loss]
- Jag blev förstummad när jag för första gången trädde in i katedralen
- I was stunned when I entered the cathedral for the first time
- Han blev förstummad av hennes skönhet
- He was stunned / awestruck by her beauty
Usage notes
editMållös is more common for happy amazement.
Conjugation
editConjugation of förstumma (weak)
| Active | Passive | |||
|---|---|---|---|---|
| Infinitive | förstumma | förstummas | ||
| Supine | förstummat | förstummats | ||
| Imperative | förstumma | — | ||
| Imper. plural1 | förstummen | — | ||
| Present | Past | Present | Past | |
| Indicative | förstummar | förstummade | förstummas | förstummades |
| Ind. plural1 | förstumma | förstummade | förstummas | förstummades |
| Subjunctive2 | förstumme | förstummade | förstummes | förstummades |
| Participles | ||||
| Present participle | förstummande | |||
| Past participle | förstummad | |||
| 1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. | ||||