förväxla
Swedish
editEtymology
editVerb
editförväxla (present förväxlar, preterite förväxlade, supine förväxlat, imperative förväxla)
- to mistake someone or something for someone or something else; to confuse, to conflate, to mistake
- Synonym: sammanblanda
- Hon förväxlade honom med hans kollega
- She confused him for his colleague
- Skådespelaren var van vid att förväxlas med sin rollfigur
- The actor was used to being conflated with his character
Conjugation
editConjugation of förväxla (weak)
| Active | Passive | |||
|---|---|---|---|---|
| Infinitive | förväxla | förväxlas | ||
| Supine | förväxlat | förväxlats | ||
| Imperative | förväxla | — | ||
| Imper. plural1 | förväxlen | — | ||
| Present | Past | Present | Past | |
| Indicative | förväxlar | förväxlade | förväxlas | förväxlades |
| Ind. plural1 | förväxla | förväxlade | förväxlas | förväxlades |
| Subjunctive2 | förväxle | förväxlade | förväxles | förväxlades |
| Participles | ||||
| Present participle | förväxlande | |||
| Past participle | förväxlad | |||
| 1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. | ||||