förvara

Swedish

Etymology

From Old Swedish forvara, from Middle Low German vorwaren. Cognate with Danish forvare, Norwegian Bokmål forvare, Norwegian Nynorsk forvare, forvara, Middle Dutch verwaren and German verwahren. Equivalent to för- +‎ vara (“last”).

Pronunciation

• Audio:

  (file)

Verb

förvara (present förvarar, preterite förvarade, supine förvarat, imperative förvara)

1. to store

Conjugation

Conjugation of förvara (weak)

	Active		Passive
Infinitive	förvara		förvaras
Supine	förvarat		förvarats
Imperative	förvara		—
Imper. plural1	förvaren		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	förvarar	förvarade	förvaras	förvarades
Ind. plural1	förvara	förvarade	förvaras	förvarades
Subjunctive2	förvare	förvarade	förvares	förvarades
	Participles
Present participle	förvarande
Past participle	förvarad
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Related terms

• förvar

Further reading

• förvara in Svensk ordbok.