gärningsman

See also: gärningsmän

Swedish

Etymology

gärning +‎ -s- +‎ man. First attested in 1737.

Noun

gärningsman c

1. a perpetrator, one who commits a crime

Declension

Declension of gärningsman
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	gärningsman	gärningsmannen	gärningsmän	gärningsmännen
Genitive	gärningsmans	gärningsmannens	gärningsmäns	gärningsmännens

Related terms

• gärning
• gärningsperson
• illgärningsman
• medgärningsman
• missgärningsman
• ogärningsman

See also

• GM

Further reading

• gärningsman in Svensk ordbok.
• gärningsman in Reverso Context (Swedish-English)