gärningsperson

Swedish

Etymology

gärning +‎ -s- +‎ person. First attested in 1992.

Noun

gärningsperson c

1. perpetrator

Declension

Declension of gärningsperson
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	gärningsperson	gärningspersonen	gärningspersoner	gärningspersonerna
Genitive	gärningspersons	gärningspersonens	gärningspersoners	gärningspersonernas

Related terms

• gärningsman

References

• gärningsperson in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• gärningsperson in Svensk ordbok (SO)