högakta

Swedish

Etymology

hög +‎ akta (“value; regard; esteem”)

Verb

högakta (present högaktar, preterite högaktade, supine högaktat, imperative högakta)

1. esteem, respect

   Antonym: ringakta

Conjugation

Conjugation of högakta (weak)

	Active		Passive
Infinitive	högakta		högaktas
Supine	högaktat		högaktats
Imperative	högakta		—
Imper. plural1	högakten		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	högaktar	högaktade	högaktas	högaktades
Ind. plural1	högakta	högaktade	högaktas	högaktades
Subjunctive2	högakte	högaktade	högaktes	högaktades
	Participles
Present participle	högaktande
Past participle	högaktad
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Derived terms

• högaktning

References

• högakta in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• högakta in Svensk ordbok (SO)
• högakta in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)