känna igen sig
Swedish edit
Verb edit
känna igen sig (present känner igen sig, preterite kände igen sig, supine känt igen sig, imperative känn igen sig)
- (reflexive) to recognize one's surroundings; to recognize where one is
- Där är det gula huset! Nu känner jag igen mig!
- There's the yellow house! Now I recognize where I am!
- (reflexive) to recognize oneself in something; to relate to
- Jag känner igen mig i hans barndomsbeskrivning
- I recognize myself in his description of his childhood
Conjugation edit
Conjugation of känna (weak)
| Active | Passive | |||
|---|---|---|---|---|
| Infinitive | känna igen sig | — | ||
| Supine | känt igen sig | — | ||
| Imperative | känn igen sig | — | ||
| Imper. plural1 | kännen igen sig | — | ||
| Present | Past | Present | Past | |
| Indicative | känner igen sig | kände igen sig | — | — |
| Ind. plural1 | känna igen sig | kände igen sig | — | — |
| Subjunctive2 | känne igen sig | kände igen sig | — | — |
| Participles | ||||
| Present participle | — | |||
| Past participle | — | |||
| 1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. | ||||